Mina döttrar har en förmåga att välja män som är född med "silversked i mun"

Men den här gången backar jag och låter dem ta över.

Det är inte så att jag känner att jag måste konkurrera med någon.

Men det är heller inte roligt när man försöker ställa upp och inget duger.

Första gången försökte jag i alla fall göra och ge vad jag kunde.

Men det mesta ratades och det enda som dög var det som kom från hans familj och släkt.

Idag är hon snart 8 år, men hon har tyvärr tagit över deras beteende och nästan ingenting duger åt henne.

Det är ju så att som mamma så vill man gärna finnas där för sina barn så länge de behöver en.

och även för sina barnbarn men då givetvis på ett annat sätt.

Min mamma var och är en sån där mormor till mina barn jag vill vara till mina barnbarn.

Hon hade alltid bullar, glass och en öppen famn de kunde kunde krypa upp i för en kram eller söka tröst.

Kärlek kallas det visst. (vilket är ganska överskattat idag)

De älskade henne fast hon inte överöste dem med prylar.

Men de vet att de alltid kan lita på henne när livet stormar.

Men dagens barn uppskattar dig efter hur mycket prylar du kan ge dem.

Sen vill de bara ha mer och mer, till slut blir de aldrig tacksam för något.

Många tackar inte ens när de får något. Utan frågar har du nåt mer.

Nu gör ju mitt barnbarn det, tackar menar jag.

Men det är tack vare min dotter som inte "badade" i prylar när hon var liten

som lärt sin dotter att tacka för det hon får.

Den här gången tänker jag inte ens försöka att engagera mig lika mycket.

Någon gång kanske jag får ett barnbarn som är nöjd med bullar, glass och massor av kärlek.

Som inte värderar en efter hur mycket och vad man köper.

Jag har ju faktiskt två barn till som förhoppningsvis inte väljer någon rikemansdotter/son.