En lång natt
JULIA
SUNE
Jocke skulle börja jobba och Madeleine går ju i skolan, så jag skulle sova där och ta hand om Isabelle.
Nu vart det nåt strul med Jockes jobb så att han inte skulle börja dagen efter.
Men jag bestämde mig för att sova över iaf.
Det är ju ett tag sedan jag var där. Ville åxå ha mer tid med Isabelle.
Det blev en lång natt.
Julia skulle sova med mig och gosa hela natten.
Hon provad ligga på min höft men hittade ingen skön plats, hon lade sig bakom, framför och på mig om varannat.
Jag hade inte hjärta att knuffa bort henne, det var precis som om hon tänkte
-Nu har du inte varit här på länge, så nu är du min.
Sune låg i Hallen och tittade på oss, sen började han att jama och tittade på mig.
Jag ropade på honom. då kom han och gosade en stund.
Sen gick han nöjd tillbaka till hallen.
Då går Julia dit och triggar igång honom, sen vart det kattrejs genom vardagsrummet.
Jag kände bara -I gone kill them.
De lugnade ner sig och jag lyckades somna ett par timmar.
Vaknade av att jag frös, var iskall över hela kroppen. Då längtade jag hem.
Fy vilken kall lägenhet på natten.
På dagen är det så varmt där så man måste ha balkongdörren öppen för att kunna andas.
Då gav jag upp att sova mer.
kl 7.30 Vaknade Isabelle, hon blev så glad när hon såg att mormor låg i soffan.
Det gjorde att natten kom lite i skuggan och det kändes bra.
Hon kan verkligen med sitt leende och sin utstrålning
smälta ett isberg och få en att glömma allt annat.
Tack Jocke och Madeleine för att ni skapade detta underbara lilla barn.
Igår kom min stora, lilla underbara lilla tjej Amanda hit med Malin.
Hon var väl lite sur igår för hon inte fick som hon ville för mamma.
Men det gick över.
Vad det gäller Malin så har jag äntligen fått min dotter "tillbaka"
Hon har alltid varit en tjej med två lägen, jätteglad eller skitförbannad
Hon fick ju för 4 år sedan diagnosen ADHD.
När hon fått diagnosen så gick hon ju i samtal hos den som ställt diagnosen. För att få stöd och hjälp.
Vilket hon inte fick, under den tiden "krympte" hon och från att vara en självständig människa till att bli ganska hjälplös.
Jag gav henne råd och bad henne prova göra så eller så.
Hon svarade -Ja men det klarar inte jag.
Till slut sa jag åt henne att -Det var konstigt, du har ju klarat det förrut.
Den personen hon gick hos fick henne verkligen att tro att hon inte kunde,
för det kan man inte om man har ADHD.
Hon blev diagnosen ADHD istället för Malin
I hela 4 års tid har de provat olika mediciner på henne, Malin "försvann" den dagen de började
De gav henne medicin utan uppföljning. Skrev ut piller utan att ens höra hur det fungerade.
Hon blev depprimerad, folskygg och stängde in sig i lägenheten, hon blev en ständig källa till oro för mig.
Hon orkade inte ens ta hand om sin dotter vissa perioder.
Hörde hon inte av sig på ett par dagar befarade jag det värsta.
Jag hade nyckel till henne och när jag kom dit så mötte mig oftast i den mörka hallen en zombie. som var totalt slut.
Jag ringde sköterskan hon hade och läste lusen av henne, då började de väl kolla lite mer.
De mer eller mindre tvingade henne att äta medicin för annars kunde de ta Amanda av henne.
Hon fick reda på att så kan de inte göra, för Amanda tar hon hand om utan problem.
Amandas väl är prioritet ett för Malin.
Då för några veckor sedan "slog hon näven i bordet" och sa att det får vara nog.
Hennes hetsiga humör tittade äntligen fram igen.
Nu är hon samma gamla Malin med sitt glada och hetsiga humör, som kan det mesta själv
Ingen är gladare än jag och resten av familjen.
En till blogg
http://resantillbaka.blogg.se
Här kan alla som liksom jag kämpat med vikt och välmående läsa om min kamp.
Jag har startat en till blogg där jag kommer att skriva allt om min min väg tillbaka till livet.
Vill inte blanda ihop det med min blogg om min vardag.
VI SOM ÄR FÖDDA PÅ 40- 50- 60- 0CH 70 TALET
VI SOM ÄR FÖDDA PÅ 40- 50- 60- 0CH 70 TALET
Först överlevde vi att födas av
mammor som rökte under graviditeten
De tog magnesyl och alla möjliga läkemedel,
åt blue chesse-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken,
men blev aldrig testade för diabetes
Efter detta trauma blev vi lagd på mage
för att sova i en spjälsäng
målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt
Vi hade ingen barn säkerhet på
medicinburkar eller fönster och dörrar
När vi cyklade hade vi ingen hjälm
För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade
Som spädbarn och barn åkte man bil utan
barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen
inte ur glas eller flaska
Vi delade läsk med flera kompisar
drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör
för mycket socker på cornflakes och i långfilen,
inte blev vi överviktiga för det !
För vi var alltid ute och lekte
Vi kunde gå hemifrån på morgonen,
leka hela dagen, komma hem när gatlyktorna var tända
Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var OK
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och upptäcka att vi glömt bromsarna
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger
lärde vi oss att lösa problemet
Vi hade ingen Playstation, Nintendo, x-box, video eller DVD,
inga 150 kanaler på tvn, surroundljud, cd-spelare, mobiler, datorer, internet eller msn
VI HADE VÄNNER
VI FANN DEM UTOMHUS
Vi föll från träd och tak, skar oss,
bröt armar och ben, slog ut tänder
Ingen blev någonsin stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
inte fortsatte maskarna att leva i magen
Vi fick luftgäver vid 10 års ålder
Vi hittade på spel och lekar med hjälp
av en pinne och en tennisboll.
Fast man sa att det kunde hända så var det inte många
som fick sina ögon utpetade av pinnar
Vi cyklade eller gick till kompisar
Vi ringde eller knackade på
Ibland gick vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar, alla blev inte uttagna.
De som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen
Otroligt, eller hur ?
Denna generation har faktiskt fostrat
de störstarisktagarna, problemlösarna
och investerarna någonsin.
De senaste 50 åren har varit en explosition
av uppfinningar och nya ideer.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar
vi lärde oss att hanskas med allt detta
OM DU ÄR EN AV DEM
GRATTIS
Först överlevde vi att födas av
mammor som rökte under graviditeten
De tog magnesyl och alla möjliga läkemedel,
åt blue chesse-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken,
men blev aldrig testade för diabetes
Efter detta trauma blev vi lagd på mage
för att sova i en spjälsäng
målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt
Vi hade ingen barn säkerhet på
medicinburkar eller fönster och dörrar
När vi cyklade hade vi ingen hjälm
För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade
Som spädbarn och barn åkte man bil utan
barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen
inte ur glas eller flaska
Vi delade läsk med flera kompisar
drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör
för mycket socker på cornflakes och i långfilen,
inte blev vi överviktiga för det !
För vi var alltid ute och lekte
Vi kunde gå hemifrån på morgonen,
leka hela dagen, komma hem när gatlyktorna var tända
Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var OK
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp
för att sedan åka ned för någon backe och upptäcka att vi glömt bromsarna
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger
lärde vi oss att lösa problemet
Vi hade ingen Playstation, Nintendo, x-box, video eller DVD,
inga 150 kanaler på tvn, surroundljud,
cd-spelare, mobiler, datorer, internet eller msn
VI HADE VÄNNER
VI FANN DEM UTOMHUS
Vi föll från träd och tak, skar oss,
bröt armar och ben, slog ut tänder
Ingen blev någonsin stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
inte fortsatte maskarna att leva i magen
Vi fick luftgäver vid 10 års ålder
Vi hittade på spel och lekar med hjälp
av en pinne och en tennisboll.
Fast man sa att det kunde hända så var det inte många
som fick sina ögon utpetade av pinnar
Vi cyklade eller gick till kompisar
Vi ringde eller knackade på
Ibland gick vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar, alla blev inte uttagna.
De som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen
Otroligt, eller hur ?
Denna generation har faktiskt fostrat
de störstarisktagarna, problemlösarna
och investerarna någonsin.
De senaste 50 åren har varit en explosition
av uppfinningar och nya ideer.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar
vi lärde oss att hanskas med allt detta
OM DU ÄR EN AV DEM
GRATTIS
Frustration
Så fort jag ska göra nåt som normalt tar 30 min så krånglar något till sig så det tar 3 tim.
Spelar ingen roll vad det är.
Jag skulle byta ut badrumsskåpet mot mitt eget.
Det är ju gjort på en kvart tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig.
Det är gipsvägg i badrummet så jag köpte specialskruvar men det funkade inte i alla fall.
Så det tog mig 3 dgr att fixa något annat så jag fick upp det.
Det är samma sak vad det än gäller
Köpte en ny symaskin i somras
Imorse hade äntligen kommit mig för med att ta fram kläder som ska fixas.
Plockar fram kläderna som ska lagas och/eller sys om, jag hinner igenom halva högen då lägger maskinen av.
Är det konstigt att man känner att jag skiter i det, när nåt ska göras.
Och människor, man ber om saker, men det händer inget,
Skulle det inte vara viktigt skulle jag inte bry mig.
Kunde jag göra det själv så gjorde jag det.
Just nu skulle jag vilja ha en stuga vid vattnet, lämna telefonen hemma och sen skulle jag sätta mig vid stranden och bara njuta, känna hur allt bara rinner av en.
Om det åtminstone skulle hända nåt roligt ibland.
Blomkålsmos
På begäran lägger jag in mitt recept på Blomkåls mos
Dela blomkålen i små buketter och koka tills dom är mjuka ca 8 min
Häll bort vattnet
Mixa blomkålen med en mixerstav
Tillsätt
200 gr Philadefiaost (gärna med smak)
2 msk smör
Mixa med staven till det blir en jämn mos utan klumpar
Blir den för tjock tillsätt grädde
Ekoligiskt
http://www.bondenara.se/
Har nu hittat en sida där jag kommer att inhandla de flesta av mina matvaror.
Matvaror utan en massa tillsatser och E-ämnen
Dessutom får man det hemkört
Så många fina minnen
Eftersom mina ben inte riktigt klara av att ta sig till pappas grav ikväll så
tänder jag här några ljus för våra nära och kära som lämnat oss
Speciellt min pappa, morfar, mormor, mina fastrar Rut och Hjördis.
Det finns så många fina minnen som får mig att le när jag tänker på er.
Tillbaka till min första blogg
Har använt en annan blogg under Augusti och september
Men har nu bytt till min gamla igen
pga att många hade problem med att lämna kommentarer i den nya.
Har varit väldigt dålig på att blogga, men har heller inte mått så bra så det har liksom inte funnits någon inspiration till att blogga.
Är bara trött och orkeslös hela tiden.
Men det har nu senaste 6v. visat sig varför.
Trodde först att jag hamnat i en deppression, men nu har jag varit förkyld 4 ggr på 6v.
