En lång natt
JULIA
SUNE
Jocke skulle börja jobba och Madeleine går ju i skolan, så jag skulle sova där och ta hand om Isabelle.
Nu vart det nåt strul med Jockes jobb så att han inte skulle börja dagen efter.
Men jag bestämde mig för att sova över iaf.
Det är ju ett tag sedan jag var där. Ville åxå ha mer tid med Isabelle.
Det blev en lång natt.
Julia skulle sova med mig och gosa hela natten.
Hon provad ligga på min höft men hittade ingen skön plats, hon lade sig bakom, framför och på mig om varannat.
Jag hade inte hjärta att knuffa bort henne, det var precis som om hon tänkte
-Nu har du inte varit här på länge, så nu är du min.
Sune låg i Hallen och tittade på oss, sen började han att jama och tittade på mig.
Jag ropade på honom. då kom han och gosade en stund.
Sen gick han nöjd tillbaka till hallen.
Då går Julia dit och triggar igång honom, sen vart det kattrejs genom vardagsrummet.
Jag kände bara -I gone kill them.
De lugnade ner sig och jag lyckades somna ett par timmar.
Vaknade av att jag frös, var iskall över hela kroppen. Då längtade jag hem.
Fy vilken kall lägenhet på natten.
På dagen är det så varmt där så man måste ha balkongdörren öppen för att kunna andas.
Då gav jag upp att sova mer.
kl 7.30 Vaknade Isabelle, hon blev så glad när hon såg att mormor låg i soffan.
Det gjorde att natten kom lite i skuggan och det kändes bra.
Hon kan verkligen med sitt leende och sin utstrålning
smälta ett isberg och få en att glömma allt annat.
Tack Jocke och Madeleine för att ni skapade detta underbara lilla barn.
Igår kom min stora, lilla underbara lilla tjej Amanda hit med Malin.
Hon var väl lite sur igår för hon inte fick som hon ville för mamma.
Men det gick över.
Vad det gäller Malin så har jag äntligen fått min dotter "tillbaka"
Hon har alltid varit en tjej med två lägen, jätteglad eller skitförbannad
Hon fick ju för 4 år sedan diagnosen ADHD.
När hon fått diagnosen så gick hon ju i samtal hos den som ställt diagnosen. För att få stöd och hjälp.
Vilket hon inte fick, under den tiden "krympte" hon och från att vara en självständig människa till att bli ganska hjälplös.
Jag gav henne råd och bad henne prova göra så eller så.
Hon svarade -Ja men det klarar inte jag.
Till slut sa jag åt henne att -Det var konstigt, du har ju klarat det förrut.
Den personen hon gick hos fick henne verkligen att tro att hon inte kunde,
för det kan man inte om man har ADHD.
Hon blev diagnosen ADHD istället för Malin
I hela 4 års tid har de provat olika mediciner på henne, Malin "försvann" den dagen de började
De gav henne medicin utan uppföljning. Skrev ut piller utan att ens höra hur det fungerade.
Hon blev depprimerad, folskygg och stängde in sig i lägenheten, hon blev en ständig källa till oro för mig.
Hon orkade inte ens ta hand om sin dotter vissa perioder.
Hörde hon inte av sig på ett par dagar befarade jag det värsta.
Jag hade nyckel till henne och när jag kom dit så mötte mig oftast i den mörka hallen en zombie. som var totalt slut.
Jag ringde sköterskan hon hade och läste lusen av henne, då började de väl kolla lite mer.
De mer eller mindre tvingade henne att äta medicin för annars kunde de ta Amanda av henne.
Hon fick reda på att så kan de inte göra, för Amanda tar hon hand om utan problem.
Amandas väl är prioritet ett för Malin.
Då för några veckor sedan "slog hon näven i bordet" och sa att det får vara nog.
Hennes hetsiga humör tittade äntligen fram igen.
Nu är hon samma gamla Malin med sitt glada och hetsiga humör, som kan det mesta själv
Ingen är gladare än jag och resten av familjen.
Kommentarer
Trackback
